För ett år sedan (mars 2014) började vi åka skåne runt i jakten på ett fritidshus passande den lilla familjen bestående av "mamma, pappa, barn".
Vart vi än åkte, och oavsett vilka hus vi tittade på så drogs vi ändå till den lilla fritidsbyn uppe på Hallandsåsen.
"Man kan alltid ändra huset, men aldrig platsen"
Fritidsbyn levde upp till samtliga kriterier vi satt upp inför köpet:
Tillgänglighet - drygt 1 timme hemmifrån (helst på motorvägen)
Året runt boende - fastboende runt omkring, ja varför kan ni säkert räkna ut. Huset skulle självklart också vara vinterbonat.
Roligheter för alla i familjen - simbassäng, vackra naturstråk för löpning och cykling, stor sjö för bad och andra barn att leka med.
Infrastruktur - närhet till litet levande samhälle med välsorterad affär, post mm, närhet till större stad,
närhet till hav (vi ville inte bo vid havet, det gör vi redan idag)
Priset - många fritidshus läggs ut till försäljning för fantasisummor (med tanke på belägenhet och skick huset är i). Vi ska äga huset. Inte banken.
Storleken - lite och lättskött, både själva fastighet och tomt.
Så här i efterhand kan vi båda skratta lite åt hur naiva vi var. Men vi är inte husmänniskor. Vi är stadsbor, utpräglade lägenhetsmänniskor som gärna maskerar och målar, men inte mer.
Vi visste inget om krypgrunder, Västkustvillor, svartmögel, lagfarter, dränering eller något av alla de saker man bör ta i beaktning när man köper ett fritidshus. Men vi lärde oss mycket genom att åka på viningar och läsa på kring allt vi såg och undrade över. Allteftersom blev vi mer träffsäkra och avskrev bla samtliga de Västkuststugor från början av 70-talet som ligger ute till försäljning (för fantasipriser, husen är avskrivna) .
Vi har tittat i många krypgrunder och krupit på och under tak. Öppnat fönster och tittat i avlopp.
Och pratat med grannar... Av dem kan man få den allra viktigaste informationen.(håll dig väl med dina grannar, de kan vara avgörande när du en dag vill sälja...)
Bla tittade vi på en fritidsfastighet där golv och grund var totalrenoverat (men utan någon finish). Mäklaren hoppade förnöjsamt på golvet och förkunnade "ägaren valde att gjuta en ny grund av betong". Vi anade självklart ugglor i mossan då huset varit ute till försäljning och sedan drogs tillbaka då man gjorde denna omfattande renovering, sedan la man ut det billigare. Efter visningen pratade vi med grannen som sa att vi inte skulle ge mer än hälften av begärt pris "krypgrunden var bara mögel och svamp".
Tack men nej tack.
Men vi förstod att i det här området var det viktigt att titta på hur fuktig själva tomten var, och om den var dränerad.
Våren gick och sommaren... hösten kom och vi hade fortfarande inte hittat något.
Men så dök det upp ett mindre timmerhus på blocket. Jag hade sneglat på de timmerhus vi kört förbi och tänkt "ett sådant vill jag ha".
Så körde vi upp och tittade på det bruna huset med blått staket. För första gången var det maken som föll pladask. Jag var inte så imponerad. Tomten var ganska hopplös och huset var i ganska dåligt skick. Eftersom det inte var någon mäklare inblandat så var det inte "stylat" dvs det var ganska smutsigt och i varje list (som på fackspråk kallas dammsamlare) satt det en spindelkokong...
Dessutom sviktade golvet i ett av rummen betänkligt. Säljaren menade att det var en sättning som inte hade blivit mer uttalad under tiden han bott där. Vi kröp i den delen av grunden som var tillgänglig. Inspektionsluckan till halva huset satt under en fastbyggd säng och gick inte att komma åt. Spärrplasten var inte perforerad.
Taket var i behov av renovering.
Många av huset runt var åretruntboende, en trygg plats med andra ord.
Vi åkte hem. Pratade om vad som behövde göras och vad det kunde vara värt. Stommen i huset var bra, krypgrunden såg ok ut. Taket behövde bytas. Resten kunde vänta, men både kök och badrum behövde ses över på sikt.
Så kunde förhandlingsprocessen börja.
